Tip.

Kan ju säga när jag ändå sitter här, lyssnar på Deportees nya album. Actually really nice!
Aldrig hört dem förut men jag kan tipsa om albumet Islands & Shores

Vet typ inget om bandet annars men det här är ju en skaplig bild jag fick tag på. Lyssna pårom!:)

Bajsbrun.

Har ännu en gång varit ute och fotat hösten. Åkern utanför huset mitt plöjs upp just nu och lämnar åkern sådär härligt bajsbrun.
Men jag ska fortsätta med mitt positiva tänk och jag kom fram till att det bruna framhäver löven i träden ännu mer. Gooood for meeeee!

 Vet du vad jag gillar mest med den här bilden?
... Bladen ser ut som chips!

Mia Skäringer

Jag vill vända blickarna mot en kvinna idag som inspirerar.

Ingen mindre än Mia Skäringer!
Du som är i samma sits som mig kanske känner igen henne som frun till Alex i Solsidan (jag tror hennes karaktär heter Anna om jag inte minns helt fel). Men Mia är så mycket mer!

(The Solsidan-crue, Mia näst längst till höger)

Mia har skrivit boken Dyngkåt och hur helig som helst och även om inte jag har läst den så kan jag tipsa om den! Hon hon har nämligen haft en föreställning där hon får med innehåll från boken, sjunger med sin vackra sångröst och bjuder oss på en hel rad karaktärer som alla har sitt att berätta.

Mia hade inte en enkel uppväxt som hon frispråkigt och utelämnande berättar om, dels i boken, dels i föreställningen. Men jag tänker inte berätta så mycket för jag vill verkligen att du som läsare tar dig tid och läser på lite om Mia Skäringer, sångerskan, komikern, författaren, skådespelaren, den vackra, verkliga kvinnan. Jag förstår att resan hon gjort är känslosam. Hon är en otroligt stark kvinna som rak i ryggen visar upp sig i en bikini från -89. Men den här föreställningen (som för övrigt finns på dvd) är så mycket mer.

Stort fett ingenting.

Efter en basketträning är jag pömsig trots att jag inte gjort mycket nytta. Jag blir så trött på mig själv ibland.
Så för att vända blickarna från mig och mot något annat...
Som jag formulerar det: "ETT STORT FETT INGENTING!"

 Jag menar förstås dimman utanför de trygga husväggarna i morse. Det är svårt att genom en blogg och en fem megapixels-kamera förmedla känslan som slår emot en när man cyklar och inte ens ser fem meter framför sig men jag ska försöka nedan.

 Vinden är ganska svag. Men den vind som finns är så kall så att när du andas på din halsduk bildas frost. Du kan höra löv prassla och när du cyklat en bit möts du av färgsprakande träd som försvinner bakom dig lika fort som du stötte på dem. Det är inte läskigt. Dock blir man ju lite nervös för det okända.
Fem meter framåt.

Poison

Okej, nu är jag otroligt trött på att se mitt eget nylle på bloggen. Skicka mig gärna en kommentar om du tycker mina egobilder tar över! Det är inte taskigt av dig utan du besparar mig troligen en massa möda och hjärnceller.
Visst, de kan dyka upp ibland och det är okej. Men jag började inte blogga för att liksom omvändas till fejåerties.
Haha, som om jag någonsin blir det.
Ha en trevlig fortsättning på det lilla som är kvar av helgen. Själv pluggar jag lite bearbetningsfrågor (kurs just nu ja) om exemplevis miljögifter och vårt ekosystem. Intressant, intressant!

 Foto taget av moi:)

Med blick framåt.

Ja, som du ser på förra inlägget så tog jag en cykeltur och fotade färgerna.
Jag trivs verkligen just nu. Och än är träden gula och inte röda så kanske stannar löven några hoppfulla dagar till.
Jag kommer njuta av en färgrann tid med fina tröjor, cykelturer till skolan och fotografering.
Jag kommer även njuta av en regnig tid med stora filtar, varma drycker och läsning.
Du ser tydligt. Favorittiden är inne.

Rödluvan:)

Solsken stanna.

All foto och redigering gjord av mig.