Världen stannade.

Jag och Hanna tar emellanåt en promenad tillsammans eftersom våra vägar är rätt lika ibland. Men så när vi igår skíljts åt och jag vandrade hem hände något underligt.

Jag kom på omgivningen runt omkring mig med att vara helt tyst.
Jag fortsatte gå längs vägen men inga bilar kom, inga vandrade till fots, inte en levande själ förutom en fågel som kvittrade på en gren.

Det kändes så underligt, jag såg ner på backen.
Jag ser på kottarna, gräset och kvistarna med andra ögon, som en 6-åring ungefär.
Jag såg kapaciteten i allt som verktyg och leksaker, det var en förunderlig flash-back.
Vandrade vidare, världen stod stilla ytterligare och jag försökte tänka igenom vad som nyss hänt.

Men så kom första bilen på länge susande förbi mig och visionen var borta.