Stort fett ingenting.

Efter en basketträning är jag pömsig trots att jag inte gjort mycket nytta. Jag blir så trött på mig själv ibland.
Så för att vända blickarna från mig och mot något annat...
Som jag formulerar det: "ETT STORT FETT INGENTING!"

 Jag menar förstås dimman utanför de trygga husväggarna i morse. Det är svårt att genom en blogg och en fem megapixels-kamera förmedla känslan som slår emot en när man cyklar och inte ens ser fem meter framför sig men jag ska försöka nedan.

 Vinden är ganska svag. Men den vind som finns är så kall så att när du andas på din halsduk bildas frost. Du kan höra löv prassla och när du cyklat en bit möts du av färgsprakande träd som försvinner bakom dig lika fort som du stötte på dem. Det är inte läskigt. Dock blir man ju lite nervös för det okända.
Fem meter framåt.